Det är lätt att rasera och svårare än att bygga upp. Nu ska Alma ha en aktivitet till, först ville mamman med Alma att de skulle ha en speciell aktivitet men det var hon för ung och istället valde de en annan aktivitet. Tja, tänker du som läser, och...?

Men den aktiviteten är förlagt innan fotbollsträningen på torsdagar. Min fråga till mamman förutom hur Alma ska orka först skola sen den andra aktiviteten och sen grädde på moset fotbollsträning, var hur blir det med mat för Alma? Svaret kom direkt, ja hon får väl äta nåt i bilen...!

Syftet är ju rätt klart för mamman att Alma ska vara så trött efter första aktivteten att hon väljer bort fotbollen och om man missar torsdagsträningen så blir det lätt att vara "trött" på tisdagar också.

En fullt fungerande aktivitet som fotbollen för Alma vill alltså mamman slå sönder.

När det har varit mammans vecka så har Alma missat en flertal träningar redan, det har varit ont i foten, trötthet och huvudvärk. Sedan blir det min vecka och då är hon mycket piggare och orkar alltihopa.

Nej elakheten tar fannemig aldrig semester.

Innan mina yngsta barn fyllde år så frågade jag dem om vad de önskar, jag fick lite svävande svar, men jag frågade dem om det inte är dax för att ha mobiler nu. Jo, det tyckte de bägge.

Så jag köpte dem varsin och det visste mamman om flera veckor innan.

Ja hon köpte en till Alma men inte till Filip.

Det är så lätt att rasera men så mkt svårare att bygga.

Till deras födelsedagar så bägge var på min s.k vecka, så kom det till signaler om att de ville vakna hos mamman och det ju så uppenbart att det komma från mamman. Tanken var ju att jag skulle få en konflikt med dem så jag skulle vara den elaka pappan igen och framförallt att Alma skulle få sin nya mobil av mamman först.

Dessa ständiga provokationer som hon numera planterar hos mina barn att framföra hennes vilja är så sjukt och kärlekslöst att hon låter det gå ut över mina barn.

Hon har en stående inbjudan hit så vi kan prata ut men det vågar hon inte utan sin sambo. För hon vill driva detta konflikt och att vi ska hamna i familjerätten där jag skulle förlora 99 ggr av 100. För jag har nämligen fel kön!

Två av mina barn fyller år samma dag. Det är sas min vecka med dem. Det har varit under lång tid så att om jag har haft storhelger speciellt julen med barnen eller födeslsedagar, Så har deras mamma börjat krångla och ville ändra så hon verkligen ska visa att hon är "förste" förälder.

I detta fallet är det inget undantag men hon har bytt taktik istället för att hon föreslår sina saker så går hon numera genom barnen. Alma började direkt när hon kom till mig och sade att på sin födelsedag så ska man få bestämma hur man vill ha den. När Filip kom så var det ungefär samma "önskan* från honom. Man behöver inte vara för intrigat att förstå vad det kommer ifrån. Mamman ville att de skulle vakna hos henne och att de skulle gå hem till henne efter skolan och komma till mig sedan mao vid 19 tiden på kvällen. Och så blev det. Jag fick minimalt med tid för att fira deras födelsedag.

Taktiken är att jag ska bli osams med mina barn så de väljer henne längre fram eller helst snart.

När man försöker allt vad man kan jobbar ideelt i föreningar och är delaktiga i barnens liv så vet man om vi hamnar i familjerätten så är man fullständigt körd oavsett hur mkt man tar hand om sina barn och jobbar ideelt i föreningar. För jag har fel kön helt enkelt.

För en stund kan det bli lugnt man kanske lutar sig tillbaka för en stund tills man förstår att man är i stormens öga...!

Rubriken idag blir givetvis mitt i surdegen. Innan idag satt jag och tänkte hur det har varit under de år (inne på åttonde året) mina barn har bott växelvis.

Hur  har man har blivit behandlad som ensamstående pappa av myndigheter, skola, dagis och såklart andra vuxna?!

På självskriven första plats  kommer såklart försäkringskassan, förvisso så bygger ju hela dess verksamhet på lagar och förordningar som regeringen beslutat genom riksdagen.

Hur många vet om att barnbidraget betalas automatiskt ut till mamman? Det finns fall som att mamman inte lever med sina barn och bor på annan ort, långt ifrån sina barn o träffar dem väldigt sporadiskt. Men hon får hela barnbidraget in på sitt konto automatiskt. Det krävs att hon avsäger det så pappan ska få det på sitt konto.

Vid växelvis boende, låter ju tjusigt i detta fina jämställda land, men har sådana märkliga brister som t.ex är att där barnen är mantalskrivna går ev bostadsbidrag, information och kallalser som rör barnen. Inget till den andra föräldern som kallas "umgängesförälder" i detta sammanhang trots de bor lika mycket hos bägge. Det är en kvarleva sedan den tiden att det var självklart att barnen skulle bo med sin mamma vid skillsmässa att ingen riktigt räknar med pappan som högfungerande förälder. Det har inte funnits någon politisk kraft att förändra familjefrågorna och skapa jämställdehet. Man kanske borde omformulera det sista, det finns ingen politiker eller parti som vill egentligen ta i de frågorna för de har bara ett förlora-förlora läge. I detta land har det inte varit en normal debatt som rör familjefrågorna utan direkt kommer argument mot de usla papporna. Samtidigt visar undersökningar att den svenska pappan är bäst i  världen att ta hand om sina barn. Som sagt när frågorna tas upp så visar matrikatet sina muskler så ingen politiker vill frivilligt lyfta dessa frågor.

Ur en praktisk synvinkel är att de som har normala inkomster, när det gäller bostadsbidraget generar det c:a 2000kr/mån, för den andre s.k umgesföräldern, dvs 98% papporna får kanske nån hundralapp eller två i bostadsbidrag, fast de barnen lika mycket och har samma utgifter för boendet. Förklara det den som kan!

Men inte bara det, tex skolfoton går bara till där barnen är mantalskrivna den andra föräldrer får aldrig något erbjudande att köpa skolfotona. Tandläkar tider osv osv. Ingen information om barnen går det "umgängesföräldern" dvs där barnen inte är mantalskrivna. Detförutsätts att "boende" förälderna delar med sig information till "umgängesföräldern". Men när "boende" förälderna hela tiden försöker vinna poäng och vinna över barnen till sig som i mitt fall har jag en exfru som aldrig ger någon information och om jag får den så kommer det toksent, t.ex oftast 2 dagar innan Filip har en tandläkartid på arbetstid. Svaret är ju givet: -Hur ska du lösa det, blir mitt svar på det.

Jag har hört så mycket konstigheter under åren som tex en dagisfröken tog mig avsides en eftermiddag när jag skulle hämta mina barn. Jag är orolig sa hon, jasså varför då sa jag, jo fortsatte hon, jag tror att du alltid har färdiglagad snabbmat hem till barnen?

Men det ovanstående är bara ett exempel det finns många flera att ösa ur och ta fram i surdegen ska ni veta.

Jag tittade på henne iskallt, - du det här kan vi ta med din chef om du vill. Hon backade rejält för då förstod hon att hon hade gjort bort sig fullständigt.

Till saken är att jag är en bra kock som tycker om att laga mat och experiemterar rätt friskt med goda resultat. Men även om det inte vore så skulle hon aldrig säga så till en mamma.

Det är svårt för många kvinnor att män, pappor, är lika bra som dem att hand om barn och hem. det finns en misstro och fördom mot oss ensamstående pappor.

Men till sist, rent ekonomiskt så ligger min exfru ungefär 6000kr( 4000sek i barnbidrag+2000sek i bostadsbidrag) som hon får i bidrag som jag inte får något av alls. Är det sniket av mig? Nej, pengar är resurser och möjligheter för mig att kunna ha aktiviteter med dem, att ha ett bra boende och kunna köpa de sakerna som mina barn behöver.

Jag handlar allt som mina barn behöver på min arbetarlön och vi klarar oss någorlunda bra. Man får vända på alla slantar och kanske fokusera för mkt på det ekonomiska för att få det gå runt.

Ulla Hoffman V sa i riksdagsdebatten just om förslaget att barnbidraget skulle delas vid växelvis boende så det skulle tillfalla bägge föräldrarna lika mycket, hennes argument var" Barnen kan komma i kläm" slutdiskuterat efter det, BRIS hängde på också om jag inte missminner mig.

Slutsats: Det är så otroligt intressant som ett tidsdokument alla dessa företelser. För hundra år sedan var patrikatet lika blinda för kvinnor rätt som dagens matrikat är för ovanstående text.

Den löpande punkten är jämställdhet är bra men bara inom vissa områden tydligen.

Man baxnar över elakheten, man kan se rött också, det är väl den effekten hon vill få för sedan peka och säga, -Se så aggresiv han är.

Vad har hänt då?

Almas mamma har utan mitt medgivande anmält Alma till en fysisk aktivitet som är på sen eftermiddagen och hinner knappt i tid på fotbollsträningen på torsdagar. När jag påpekade att jag är rädd för att Alma inte orkar med ett sådant digert program i slutet på veckan eller inte i början på veckan. Då fick jag inget svar alls. Angående den viktiga middagen, jag hon kan väl äta nåt i bilen kom svaret från henne.

Tanken är från hennes sida att Alma inte ska fortsätta med fotbollen, precis som hon har lyckats paja en fysisk aktivitet innan, utan att hon inte ska orka och fotbollen som är väldigt energikrävande, lättast att sluta med den, kalkylerar hon alldesles säkert.

Så då vinner hon igen...

Till saken är denna att Alma är riktigt bra i fotboll med större självförtroende kan hon bli hur bra som helst, precis som vilken idrott som helst hon skulle hålla på med. Hon har riktigt otroliga förutsättningar för idrott och det skriver jag inte för jag är hennes pappa utan det är ett faktum.

Det blir för mkt för mamman som ser för mkt mig i Alma.

Alma har haft det jobbigt i skolan hon har sökt efter en plats i skolan och även delvis i hemmen också. Det är så otroligt viktigt för barn att lyckas att skaffa sig självförtroende genom göra saker man utvecklas inom och skapar självkänslan att man faktiskt kan. Alma är inget undantag. Hon har ingen självklar plats utan hennes vardag är en uppförsbacke medan Filips vardag är så mkt enklare även om man inte ska förringa hans jobbigheter.

En typisk kommentar som Alma har lärt sig själv var när hon o jag o Filip var ute och cyklade i somras. Huh jag orkar inte mera nu pappa sa han efter två småbackar och Almas kommentar e både självklar o skrämmande på samma gång. Man ska faktiskt ta i om ska framåt! Mao så har hon lärt sig att livet e en evig uppförsbacke innan hon har fyllt 10...

Något att tänka på!

Kan man inte då som förälder även om idrott inte är mammans "grej" förstå och ha den empatin att detta är bra för ens barn och ge all sitt stöd istället för låta den aktiviteten som fungera krascha bara för hon inte gillar den.

nej, vet hut!

Efter ett föräldramöte med fotbollslaget, där jag lyckades organisera upp med föräldragrupper som ska avlasta mig att jag inte ska behöva hålla i alla trådarna samtidigt utan kan koncentrera mig på fotbollen. Men som sagt efter fm tog en pappa mig avsides och sade att jag var en praktiskt feminist. Han menade nog att jag försöker få tjejerna att ta för sig på ett bra sätt. I vår tid ses det som ett bekymmer om en tjej är "utåtagerande", jag har sett så många exempel på det. Alma anågs vara det, en gång pratade en skolanställd med mig om att Alma  hade puttat en annan tjej helt utan anledning (?) samtidigt sparkade en kille i klassen en annan kille rätt i bröstet framför oss, hon reagerande inte,  när jag påpekade det för henne så tittade hon förvånat och reagerande surt, jaja om du inte vill veta vad Alma gör i skolan så behöver jag inte samarbete med dig. Inte ens en tillsägelse från henne utan helt accepterat beteende från pojken.

Till sist backade skolan och erkände mer eller mindre att Almas problem hade göra med kränkningar hon hade blivet utsatt för under skoltid.

Nu kommer en hektisk period med fotbollsträningar en massa matcher i både serien o i cuper och stadsmästerskap.

Jag hoppas jag hinner skriva lite mera bloggar kommande tiden.

Under veckan så har Alma och Filip varit hos mamman och nu är de hos mig i en vecka. Förra veckans träning missade Alma bägge två, anledningarna ärbåde kryptiska och diffusa, jag e trött sa Alma, på telefon men skon klämmer nog att mamman inte orkade köra henne...!

Huh, vilket tempo det har varit de senaste dagarna. Förberedelser inför lägret med tränings o aktivitets program samt inköp av mat till 30 personer.

Som tur var ficka jag hjälp av två föräldrar i laget utan dem så hade jag fått det rejält svettigt.

Vi körde 10 mil norrut och hade hyrt en storstuga och runt den ligger det småsjöar, badsjöar som tjejerna snabbt upptäckte; man kunde nästan tro de har gälar på ryggen, de var som fiskar i vattnet. Vi hyrde in oss på en fantastisk fin fotbollsanläggning alldeles bredvid stugan.

På fredagen hade vi grillning och trevligt. På lördagen körde vi två hårda pass under en gassande sol, många av spelarna som inte har tränat på egen hand och inte tränat på träningarna heller - det märktes klart och tydligt.

Alma var förstås en av fotbollstjejerna, hon får det jobbigt när hon inte får tillräckligt med sömn och inte dricker vatten tillräckligt heller. Men hon skötte sig bra, deltog bra på alla träningarna.

På söndagen hade vi en träningsmatch mot ett lokalt lag, det bästa på många mils radie, för inte så länge sedan fick vi stryk med många många mål, nu blev det 1-2 till dem. Framsteg.

Som huvudtränare/ledare kan man inte koppla av, allt ska flyta man ska kunna se bråk innan de startar och stvävja dem, stötta tjejer som inte tar för sig, se till att alla har det bra. Se till att de medföljande föräldrarna fixar mat i tid så det passar programmet osv osv.

När jag kom hem så var man som en våt fläck men kul är det. Sedan är det bara ladda om för jobbet på måndagen och nya träningar och matcher.

Filip var hos Petra, när vi var på läger, han var så stolt de hyrde plats på en fiskebåt och han fiskade i havet och fick faktiskt ätlig fisk, fick ett mms av Petra med filips stolta leende bara öronen tog emot annars hade  smilet gått runt hela huvudet.

Egentligen så finns det oändliga möjligheter. Inget är omöjligt.

Men man lär sig tidigt att begränsa sig så man passar in och inte bryter av något välordnat mönster.

Med tanke på hur jämställdheten har ökat i vårt land, så är det ingen så vitt jag vet,  arbetar aktivt (förutom idrottsrörelsen)för att tjejer ska lära sig att ta för dig, på rätt sätt bör jag tillägga.

Visst det finns nog alldeles säkert några semenarium ur genus perspektiv men jag menar i både mentalt såsom fysiskt.

Vad gör skolan? vad gör fritids?

Jag har tränat tjejer i fotboll under ett par år nu och det som jag upplever som starkast att de inte tar för sig - inte utnyttjar sina styrka på ett sätt som de egentligen kan. De stannar hellre till så alla kan vara med och inte utmärka sig. Alma är tydligt exempel på det, hon har både kondition och det tekniska kunnande för sin ålder för att kunna spela riktigt bra fotboll. Men som en osynlig hand som håller henne tillbaka och för många andra tjejer också.

to be contuined...

Det blev en otrolig varm och solig fotbollscup för mitt fotbollslag!

Med två segrar och två förluster blev det efter krutröken hade lagt sig. Alma gjorde ett av målen, hennes första faktiskt.

Det som är så roligt att träna och coacha är att se tjejerna utvecklas som fotbolls spelare. Det de inte kunde för 3 månader sedan kan de nu som de inte gjort annat.

Samtidigt att träffa andra lags tränare är väldigt kul och upplyftande; idrottsrörelsen är fyllt med idealister som inte tvekar en sekund att jobba ideèlt utan att få en krona utan tvärtom lägga ner pengar så de kan träna barn och ungdomar.

För många barn/ungdomar är det som kanske gör skillnaden att de hamnar "rätt" i tillvaron.

Det är synd att inte makthavare förstår det.